Mina förebilder

av tionollfem

Mina föräldrar

Herregud, vad skulle jag göra utan dem?

Min mamma – hon är en av mina bästa vänner. Vi pratar om det mesta. Om jag får ärva en bråkdel av allt det fina som min mamma har blir jag hur nöjd som helst. Hon är en vardagshjälte, jobbar på akuten och räddar liv varje dag. Det är ingen som jävlas med henne, för man vet att hon inte viker sig en tum. Jag vet att jag kommer kunna komma till henne när som helst, hur som helst. Det finns ingenting som kommer kunna ändra på det. Hon är inte rädd för att visa sina känslor för mig, hon vill inte linda in mig i bomull och få mig att tro att allt och alla vill en väl. Jag älskar henne för det. Jag vill veta hur hon mår egentligen, inte hur hon tror att jag vill att hon ska må.

Vi är rätt så lika, mamma och jag, och därför blir vi så jävla osams ibland. Det blir mer och mer sällan, men jag vet att vi kunde bråka i flera timmar när jag var yngre.

Min pappa – Så fort pappa är i närheten finns det en famn att gömma sig i, en axel att luta sig mot. Jag kan alltid ringa pappa. Han är lite överbeskyddande, sådär som en pappa ska vara. Om han fick bestämma skulle hans döttrar vara små för alltid. Han har nog lite svårt att acceptera att vi snart är vuxna. Vi är strutsar, stoppar huvudet i sanden. Min pappa är en eldsjäl. Idrotten har jag och pappa haft tillsammans. Först tränade han mitt fotbollslag i åtta år, sedan var han med och tränade mitt handbollslag. Han ställer upp för allt och alla, men framför allt för mig och min syster. Jag älskar min pappa för att han har ett sådant tålamod, för att han är så genomsnäll och för att han är han.

Båda mina föräldrar gör allt för att jag och min syster ska må bra, och de skulle göra vad som helst för oss. Och jag skulle ta en kula för dem utan att blinka.

Annonser