Livet förändras på en sekund

av tionollfem

Hela världen vänds upp och ner när någon som alltid funnits där plötsligt inte gör det längre. Allt blir nattsvart och svårtytt. Det är som om allt man någonsin vetat sveps bort och man måste skaffa sig en ny syn på saker och ting. Vanor måste vänjas om, saker blir annorlunda.

Tänk att en person kan betyda så mycket för så många andra. Att en person kan forma flera generationer. En så genomsnäll, välmenande person borde alla få ha i sina liv.

Jag har flera sådana, men en av de viktigaste finns inte längre. Min morfar har lämnat ett stort hål efter sig, och det hålet kommer aldrig försvinna, utan bara växa. Det är så overkligt att mitt liv har förändrats så mycket, men alla andras verkar ha klarat sig oskadda. Samma människor, utan nya växande svarta hål i hjärtat, möter en i skolan, svarar i telefon, möter en på bussen.

Min morfar har alltid funnits i mitt liv, och nu gör han inte det längre. Jag kan inte förstå det. Jag vill ringa och höra hans röst, hans harklingar, hans snarkningar när han har somnat på soffan. Men det går inte, för morfar är i Nangijala nu. Han är hos sina föräldrar, hundarna och han är ute och springer igen. Han orkar göra vad han vill, som han brukade. Han väntar på oss där, jag vet det. Han väntar på mormor.

Tack för att du har varit du morfar.

Jag vet inte om jag klarar mer skit nu. Jag balanserar på gränsen. Minsta lilla grej nu, och jag trillar över kanten. Jag kan kanske hänga kvar på kanten en liten stund, men så småningom kommer det ta stopp. Tvärstopp. 

Snälla låt mig slippa, jag orkar inte.

Annonser