To my dear old friend

av tionollfem

Kära gamle vän,

vi borde ha tagit det här avskedet redan för snart två år sedan. Men jag har inte velat släppa taget. Nu har jag insett att jag måste, annars kommer jag gå under. Du fanns där för mig i nästan tolv år. Du var en väldigt trogen vän. Det var av dig jag lärde mig att jag kunde, att jag var jävligt bra på någonting. Utan dig hade jag aldrig lärt mig att våga, jag hade aldrig blivit sedd på samma sätt som jag har blivit. Du gjorde så jag är den jag är idag. Om inte du och jag hade funnit varandra vet jag inte hur mitt liv hade sett ut. Jag skulle definitivt inte haft alla de underbara vännerna som du och jag har.

Det gör ont att se att de vännerna har fortsatt sitt förhållande med dig, på ett sätt som jag inte längre kan. Ni har fortsatt framåt, ert tåg har fortsatt att rulla med full fart. Men jag är kvarlämnad på stationen, och det är omöjligt för mig att komma ikapp.

Jag börjar långsamt inse att vårt förhållande aldrig kommer kunna återgå till det det en gång var. Det är inte värt det. Jag kan inte njuta av ditt sällskap på samma sätt längre, och då får det lika gärna vara. Jag måste tillåta mig själv att släppa tankarna på dig helt. Jag kan inte längre. Det finns ingen chans. Du skulle bara göra mig illa igen. Jag mår inte bra av att gå och undermedvetet hoppas på att det ska bli du och jag igen. Jag mår inte bra av att gå runt och tänka ”kanske” och ”tänk om”. Vi kan inte träffas då och då. Då tänds mitt hopp igen, och jag blir lika ledsen varje gång jag får ett bakslag.

Nu är det dags för mig att börja rehabilitera mig, på allvar. Jag måste kunna läka, bli starkare, och återgå till ett normalt liv. Det kan jag inte om jag inte bestämmer mig för att det du och jag hade är helt över. Till hundra procent. Utan några undantag.

Vi skulle kunna försöka igen, men jag vet med all säkerhet att jag skulle bli sårad. Du skulle inte göra illa mig med flit, men det är bara så det är. Du är som du är. Och det är därför du är så himla underbar.

Hej då, min kära gamla vän handboll. Vi kommer aldrig synas på samma sätt, vi kommer aldrig bli det vi en gång var. Du ska veta att du finns där i bakhuvudet, jämt och ständigt. Som det är nu, vet jag inte om jag klarar av att titta på hur du och mina andra vänner har det tillsammans. Men jag saknar dig så det gör ont, varje andetag, varje sekund.

Annonser