Dying to say this to you

av tionollfem

Sitter i min sköna ensamhet och lyssnar igenom ett av mina favoritalbum. Det kom 2006, och jag lyssnade på den slaviskt under första halvan av högstadiet. Kommer verkligen ihåg att jag var så glad att längden på skivan var på pricken så lång tid det tog mellan min dörr och skolan. Satt också med den i öronen på högsta volym många timmar i något undangömt grupprum i Kunskapsskolan. Den passade perfekt till mitt arga trettonåriga jag. Så fort jag hör någon av låtarna tänker jag direkt på hur fruktansvärt trött jag var på högstadiet. Jag var redo för gymnasiet dagen jag började sjuan. Ett tag kändes det som att jag aldrig någonsin skulle komma ifrån de där gamla kontorslokalerna i Alfa Laval-området. Jag kommer i och för sig ihåg mycket roligt från den tiden också, men jag minns känslan av rastlöshet allra tydligast.

Annonser